Pionjärer – Inledning

Under kategorin ”Pionjärer” finns de personer som var bland de första som började använda, samt kommersialisera, de första praktiska fotografiska metoderna: först daguerreotypin och sedan ”Photographi”, d.v.s. våtkollodium.

Tidsomfånget gäller personer aktiva från den allra första början 1839/40 samt till slutet av 1850-talet. Denna klassificering har använts, av praktiska skäl, även fast många slutade framställa daguerreotyper i sista halvan av perioden.

Introducerandet av våtkollodium metoden medförda att man övergick till att utföra bilder på papper, glas, vaxduk m. m. istället, metoder som främst infördes av utländska resande personer; det var också i den vändan som ord som ”fotograf” och ”fotografier” började att få spridning.

Dessa udda metoder ersattes sedan raskt av ”visitkortet” under slutet av 1850-talet, men främst i början av 1860-talet, då speciellt åren 1861 – 1863.

Under listningen ”1839-41” finns personer som var de första att använda daguerreotypin, först främst som experiment med tagning av vyer, men i slutet av perioden började även porträtt utföras. Experimenterandet med daguerreotypin började främst i Stockholm, men spreds även till andra orter i Sverige.

Perioden ”1840-talet” innefattar främst resande daguerreotypister, oftast från Danmark och Tyskland. Men även många inhemska personer började att resa runt och erbjuda ”porträtt medels daguerreotypi”, de flesta var dock sysselsatta med detta under bara en kortare tid.

Under ”1850-talet” började fler inhemska daguerreotypister att permanent öppna ateljéer i olika svenska orter, många skulle fortsätta sin karriär i flera år framåt. Våtkollodium metodens introducerande innebar också att många direkt anammade detta och aldrig egentligen började med daguerreotypin.