Axel Hjertström

3 svar på ”Axel Hjertström”

1. I Växjö hade Hjertström ateljé i fabrikör Svenssons gård på Väster från april 1880. Sommarmånaderna tillbringade han i Varberg. I november 1880 förlovar han sig med Engla Ekman i Växjö. Han flyttar ifrån Växjö slutet av april 1881. I Ronneby har han en ateljé i Ronneby Brunnspark vid hälsobrunnen intill nya Lasarettet, som var öppen alla sön- och torsdagar kl. 10-14 för porträtttagning på vårkanten. Sedan under sommaren från 1882 alla söckendagar 9-19 och söndagar efter överrenskommelse. I oktober 1882 har han tillsvidare övertagit fotograf A. E. Hjertsälls ateljé (tidigare innehavd av fotograf Hilda Thysenii). I december 1883 annonserar han i Karlskrona efter någon som är villig att låta installera en första klassens ateljé hos sig. Under 1884 är brunnsateljén i Ronneby öppen mellan juni till den 14 september. Därefter åker han till Norrköping för att där förestå fotograf C. Roséns ateljé på Södra Strömgatan 2 då denne hade utvidgat sin affärsverksamhet. Hjertström öppnar inte sin brunnsateljé igen förrän sommaren 1886 från 1 juni. Han säljer då också egentagna vyer över Ronneby och ber allmänheten inte förväxla dessa med andra vyer som togs för 10 år sedan av en annan fotograf som säljs billigare i bokhandeln. Hans vyer säljs i ateljén såväl på basaren i Ronneby. Dessa vyer kan han ha tagit år 1885 då han också i augusti månad eftersökte en flicka som ville lära kopistyrket. I april 1887 avlider hans moder änkefru Kristin Hjertström i Stockholm, 61½ år. Axel har en bror Fridolf Hjertström. Vintern 1887 har Axel gjort en stor och en liten pastellmålning som han anordnar lottdragning om i december. Hjertström bodde i Lugnet, Strandgatan 24b & 25 i Ronneby socken. Denna egendom som omfattade fyra gårdar med tillhörande mindre jordar, Ronneby Ågården, Massgården, Snäckegården och Bergegården, hade han med sin fru Josefina Isberg köpt av hennes far kassör Ambrosius Isberg 1885 för 20.050 kronor. (Hjertström hade gift sig med Josefina i maj 1885 på Bergagården i Ronneby (Ronneby Tidning 23 maj 1885, s. 2, 3:e kolumn under ”Vigde”).I februari 1885 var Hjertström i besvärsmål hos kungliga hovrätten. Han hade tagit en serie bilder över Ronneby med omnejd och lämnat in dessa till änkan Hilda Berling för försäljning. Hon tog nu det steget att låta en litografisk anstalt i Leipzig göra en serie litograferade vyer över Ronneby och som en del av förlagorna använt några av Hjertströms foton som hon sedan sålde. Hjertström förlorade målet då fotografi inte ansågs likvärdigt med en tavla som man kopierat enligt gällande förordningar. Hilda hade också förvissat sig tidigare att hennes förfarande hade varit enligt lagen. Denna händelse hade tidigare genom Stockholmstidningarna och andra spridits som att Hilda låtit en annan fotograf tagit exakt samma vyer som Hjertströms som hon sedan sålt. Detta var alltså en falsk mygga. Den 4 juni 1888 blev han dömd till 6 månaders fängelse i Medelsta häradsrätt för han uppvisat oredligt förfarande emot sina borgenärer. Domen blev förankrad den 14 december i Högsta domstolen. Kungen avslog hans nådeansökan i december månad och straffet skulle börja avtjänas snarast. Detta mål handlade egentligen om egendomen Lugnet där Hjertströms svärfar också hade haft en del lösa skulder, Hjertström ovetandes. När Hjertström försattes i konkurs 1887, ville de få ut en del fordringar. Det blev en process vilket till slut resulterade i denna dom. Den 30 december 1888 införpassades han i Karlskrona länsfängelse. Hans hustru Josefina Hjertström f. Isberg, hade också skickat en nådeansökan till Kungen vilket även den avslagits. Hjertströms lägenhet annonserades ut till uthyrning av husägaren Joël Eriksson i juli 1888 med tillträde 1 oktober. 14 december var Hjertström m. fl. i besvärsmål mot länsman E. Abrahamsson som fick sitt utslag i februari 1889. —- I maj 1889 fick hans fru Josefina tillstånd av Länsstyrelsen att få bortlotta en av sin man förfärdigad större tavla i s. k. akvarellimitation som var en vy över Ronneby med omnejd. Detta var nog för hennes ekonomis skull. Hjertström processade när han kom ut mot borgenärerna, tre av Ronnebys bemärkta borgare. Detta skedde 18 november 1889. Isberg hade haft skulder hos dom och de hade erbjudit Hjertström att lösa in dessa mot en revers i egendomen på 3050 kronor med ränta vilket dom fick. Enligt Hjertström fick han aldrig tillbaka några av Isbergs tidigare skuldförbindelser från dom. Så, nu kontrade han med att borgenärerna varit bedrägliga mot honom då de bevakat en revers som de inte hade rätt till och tagit ut deras givna summa exekutivt på egendomen. Han begärde återbetalning av beloppet med ränta och 10.000 kronor i skadestånd för de fört talan med begäran så han förpassades i fängelse. Målet skulle fortsätta i december men hur det gick, är okänt. Hjertström verkade gilla processer när han tyckte något var fel. I januari 1890 ingick han med klagomål till Justitieombudsmannen mot borgmästaren i Ronneby A. Lundqvist. Hjertström hävdade att borgmästaren inte uppfyllt sitt värv; att han inte började Rådstuvurätten på bestämd tid enligt lagparagrafen utan senarelade tiden till kl. 11 f. m., att han inte utsåg en ställföreträdare när han var borta på tjänsteärende och att han även var ombudsman för Ronneby Sparbank med uppgift att vara stadskassör för magistraten. Den senare uppgiften beivrades inte av justitieombudsmanen då när Ronneby fick stadsprivilegier 1882, fanns en utsedd stadskassör från magistratens led. I juli 1890 var en process mot Gustaf Nilsson i Graflunda; i november mot lantbrukare Axel Lagström på Ellegården; den 21 november hannt han också med ett missnöjesmål angående vädjade saker mot tre personer. I november 1890 emottog Hjertström ett signerat kabinettsfotografi från Kungen. Förelöpet för det var att sommeren 1890 hade kungliga fartyget ”Drott” lagt till vid Ronneby redd och Hjertströms fru hade då gett drottningen ett album med 24 vyer över Ronneby med omnejd på ställen som Karön, Helsobrunnen, Djupadal m. m. I mars 1891 sker en utlottning av Hjertström tre målade tavlor, ”Från Ronneby”, ”Från Ronneby Brunnsskog” och ”Strandparti från gamla Ronneby”. —- Den 16 maj 1891 öppnar Hjertström en ateljé i Malmö på Stora Nygatan 48b (Annons i Skånska Dagbladet 16 maj 1891, s.3). Denna verkar bara varit tillfällig. I november 1891 hade Hjertström försökt ta självmord med gift. Han hade promenerat ut till ett tidigare fotobiträde som bodde på hemmanet Leråkra en ½ mil utanför Ronneby och där haft ett samtal med henne då han förtärde en halv liten flaska med ett giftigt ämne. Han hindrades att förtära resten och fördes till sitt hem under svåra plågor där han fick adekvat vård och blev på bättringsvägen. Det framkommer även i en tidningsnotis att Hjertström några år tidigare också hade bott i Vadstena. I en annons i september 1892 upplyser Hjertström att hans ateljé i Tullstorp kommer att stängas 1 oktober men en ny bättre med bättre läge öppnas i Tomelilla från den 15 november (Ystads Allehanda 15 september 1892, s.1, v. kolumn). I Tullstorp blev där en ny process i oktober 1892. Hjertström ska ha hyrt en befintlig ateljé med utrustning av fotograf Nils Håkansson och dennes fru. När Hjertström kom till ateljén den 28 september, hade han blivit hindrad att inträda av paret. Så han anmälde dem för egenmäktigt förfarande och förlust av arbetsförtjänst samt att han inte fått tillgång till sina tillhörigheter. Nils Håkansson, som hade ett ombud, hävdade att Hjertström fått upplåtit lokalen gratis och att han fått ha och bo i den i ett halvår och där endast betalt 12 kronor av eget sinne för motsvarande 1½ månad och att det stod fritt för paret, då de inte fått mera, att använda lokalen igen när de så ville. Men så kom Håkanssons hustru också med en skrift att hennes man sagt till henne att Hjertström betalt hyra för lokalen med 8 kronor i månaden vilket ett par vittnen intygade hade skett fram till innevarande månad. Paret begärde nu uppskov för att skaffa ny bevisning. Den 2 november var det så dags och Hjertström hade ombud medan paret Håkansson inställde sig. Ombudet hävade att Håkansson krävt Hjertström på betalning och hindrat honom att gå in i ateljén. Hjertström ville då först se att hans då inpackade ägodelar var intakta och att ingenting saknades innan betalning skulle ske. Detta vägrades. Paret begärde nu uppskov igen för ny bevisning. Samma dag så hade då paret instämt Hjertström för falsk beskyllning och misshandel. Detta skulle då enligt dom skett att Hjertström försökt bereda sig inträde till ateljén och och ett gräl uppkommit då hustrun tagit i honom i armen han hade skuffat undan henne och något ett par vittnen intygade detta och att hjertström sparkat efter henne med okvädingsord men vittnet inte sett om sparken träffat något. Hjertströms ombud begärde uppskov för vidare. Båda dessa mål sköts upp till den 18 januari 1893. Hjertström dök inte upp så bägge målen sköts upp till den 15 februari där Hjertström fick böta 15 kronor för sin uteblivenhet i misshandelmålet och 25 kronor vite om han inte dök upp nästa gång angående det. Den 15 februari uteblev Hjertström från misshandelmålet medan paret Håkansson infann sig. Målet fastslogs som vilande tills Hjertström kunde anträffas. Inte i heller i Hjertströms egna mål kom han. Nytt datum för det målet blev 15 mars. Inte heller nu dök Hjertström upp och Håkanssons begärde prövning av det målet med utslag den 10 april där målet avskrevs och paret Håkansson tillerkändes 63 kronor i rättegångskostnader. Så det är nog så att det är till Köpenhamn som Hjertström flyttar dec. 1892/jan 1893 och därför han inte dök upp. När det gäller kollegan Rietz i Stockholm, så blev denne anmäld av numera namnade Hartman i oktober 1900 då denne påstod att Rietz den 21 november 1899 för detektiva polisen skulle angett Hartman för att ha tagit tre fotoplåtar med Stockholmsmotiv från deras ateljé och sålt dessa till en annan ateljé en bit ifrån. Prokuristen Rietz hävdade att han endast anmält att fotoplåtarna var försvunna utan att ange någon misstänkt. Hartman ville hämta ett vittne, stadsfiskal L. Stendal. Men denne var osäker på att vittna då Hartman sedan tidigare anmält honom för tjänstefel och funderade på att åtala Hartman och kunde anses för ojävig i målet. I oktober 1909 försattes Axel Hartman i konkurs av Göteborgs rådhusrätt. Men han fick publicerat några vybilder fram till 1912 åtminstone. Om han sedan eventuellt sysslar med måleri är oklart, han målade ju tavlor som han lottat ut. Där fanns en konstnär Axel Hartman i Ljungskile som fyllde lite över 60 år på 1920-talet åtminstone.

   Svara

   • Intressanta uppgifter om Axel Hjertström som jag är intresserad av eftersom han tagit bilder av Ronneby. Tog han inte bilderna under 1884 eftersom han hade tvist om dem i februari 1885 eller vet vi att han tog fler bilder 1885 som du nämner? De 24 albumbilderna till drottningen är de kanske tagna redan 1884? Jag försöker datera en bild av Hjertström på ångaren Ronneby som ligger vid brygga vi Ronneby Brunn.

     Vilka är dina källor till all denna info?

     Svara

2. Tillägg är att Hjertström inte hade sin hustru Josefina med till Danmark. De hade även två barn i äktenskapet. I mars 1896 hade Josefina genom offentlig stämning låtit kalla sin man att infinna sig hos henne i rätten om han fortfarande ville vara gift med henne. Han dök inte upp så Domkapitlet i Lund skrev ut ett skiljobrev till henne. Då stämde Hjertström henne och ville ha henne åtalad för dåligt leverne och äktenskapsbrott och att hon skulle framfött ett barn 1894 som hans bror skulle varit far till. Han begärde även vårdnad om barnen. Josefinas ombud bestred det hela och särskilt det om ett fött barn. Barnen hade nu en förmyndare. Målet skulle återupptas igen men vet ej vidare. 1893 hade Josefina nödda omständigheter och hon hade då talat med sin makes bror aktuarien och registratorn vid Telegrafstyrelsen Ernst Axel Ferdinand Hjertström i Stockholm om han kunde ta hand om barnen. Han gick med på detta, hade varit fosterfar tidigare, och först i mars 1893 sändes flickan Ingeborg Maria Josefina på 8 år upp dit. Den 21 september så kom även Josefina med den 5-åriga sonen Iwan Stanislaus Wladimir. Modern fick hysa in en del möbler och annat personligt hos honom. Men modern märkte att allt inte stod rätt till med barnen. Han hade också vid något tillfälle slagit och sparkat henne. Barnen uppvisade blåmärken och annat på sina kroppar. När hon kom hem hade en del av hennes tillhörigheter skadats. Till slut när hon var viss vad som skett, tog hon barnen som fick bo hos en väninna hon kände. Själv bodde hon på annat ställe. Hon hade sparat nyckeln till svågerns kök och när han inte var hemma, hade hon gått dit för att hämta sina ägodelar. Hon möttes då av en syn. Alla hennes möbler och sängkläder och allt var fullständigt trasat i en hög på golvet där även någon vätska hällts över alltihopa. Hon anmälde svågern för barnmisshandel och ödeläggelse av ägodelar. En 16-sidig rapport skrevs som blev färdig slutet av oktober 1893 med ganska så hårresande vittnesmål från båda barnen. Svågern nekade först till alltihopa hårdnackat trots många bevis. Till rättegången kom även 14 andra mödrar med sina barn som han varit fosterfar till och kunde berätta liknande saker. Summa summarum så fick svågern 9 år i fängelse. Men i alla fall så hette hennes man fortfarande Hjertström år 1896. Det måste varit när han kom till Stockholm 1897 som han bytat efternamn. Kanske för att inte förknippas med sin bror.

   Svara

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.